fannybambi

Blev sugen på ett litet inlägg om skitsnack, med tanke på att jag är väl en ganska mytomspunnen och beryktad person. Eller tror jag för mycket om mig själv nu? Näe det tror jag inte.. Det är svårt för mig idag att hitta nya människor som inte redan har en uppfattning och bild av mig pga saker dem har hört. Det är inte jobbigt, för i många fall motbevisar jag dessa fördomar ofantligt vilket jag tycker är sjukt kul.

Grejen är väl den att inte ens hälften av sakerna som folk hör om mig är sanna. Dels beror det ju på att människor med mening kryddar historier. Det gör mig inte bitter, så funkar människor, jag med. Dels beror det på att jag är ett lätt offer för skitsnack. Jag har gjort väldigt mycket i mitt liv, jag har varit orädd och tagit stora risker. Med tanke på att jag är så flippad som jag är så är det lätt att ljuga ihop historier om mig eftersom folk anser att ''det lika gärna skulle kunna vara sant''.

Men jag har genom åren lärt mig att älska skitsnacket om mig. Man får höra en ny historia varje gång och jag tycker det är så sjukt underhållande att höra allt skit jag tydligen gjort. Folk tycks ju veta mer om mig än vad jag själv gör.

Kör med ett riktigt gammalt och utslitet ordspråk, men så jävla sant: